Julavslutning, i Delfinariet!

Williams skola, eller i alla fall mellanstadiet hade i år sin julavslutning i Delfinariet, Kolmårdens Djurpark. Inte så mycket av det traditionella kanske, men en och annan julsång från en kör, lite spelande elever samt en sedvanlig sång från rektorn. Ja, så talade han ju också förstås.

 

Efter tal och musik så blev det en liten delfinuppvisning. Viss musik hade bytts ut mot lite rockiga julsånger. Man får väl anse att det inte är varje skolas privilegium att kunna ha en delfinshow på schemat vid avslutningen. Fast, de flesta av barnen är nog rätt så bortskämda med att kunna gå in i Kolmårdens Djurpark, lite när de vill. I alla fall när deras föräldrar vill det. För, även om de kanske klarar av en ensam stund i djurparken så bor de flesta mellan 5 och 10 km från platsen för nöjet i fråga.

Jag var ibland själv i djurparken när jag var barn. Det såg lite annorlunda ut då. Jag kanske inte var där själv, för jag hade kompisar med mig. Och jag var där kanske inte när jag var riktigt liten, men jag minns att vi tänjde på gränserna en smula, framförallt när det gällde att mata, exempelvis kameler med blåbärsris, eller att försöka få tag i giraffernas långa blåa tunga. En populär sysselsättning var också att försöka få till lite tjurfäktning med kalvarna i Barnens Gård. De hade inga horn, så de ansågs i en yngling ögon som tämligen ofarliga när de försökte stånga den fladdrande jackan som viftades med.
Fast, vi var nog rätt så harmlösa ändå. Inte som det kan ara med föräldrar idag, som sätter upp sin treåring på muren som håller tigrarna inne i sina hägn. Man skulle inte bli förvånad om det en dag ramlade ner ett upplyft barn. Hur reagerar tigrarna då? Hur reagerar föräldern? Hur reagerar djurparksledningen?
Vad jag säger med den sista frågan är att det faktisk kunde finnas ett skydd på muren, som fångade upp eventuellt nedfallande barn. Märkligt att de inte har tänkt på det när de byggt en ny fin anläggning.

Blev du lurad till att köpa julfriden?

För ett tag där, i början av december, och kanske rent av i slutet av november, ja i stort sett hela oktober också så kunde man få en uppfattning om att julen handlade om mys, pyssel och gemenskap. Värmen inombords hos många tilltog. Men, så börjar man se sig om efter julklappar, och inser att det handlar om att kommersialisera människornas habegär till den yttersta gränsen.

Då är det skönt att kunna konstatera att den jättelika Hagrid-figuren från Harry Potter, byggd i LEGO inte går att köpa, eller ens fundera på att önska sig i julklapp. Den är bara ett skyltexemplar. Fast, frågan är hur stora saker som man, i teorin skulle kunna bygga av det LEGO som finns hemma, om man slog ihop allt till en enda stor byggsats. Det skulle kunna gå, om man höngav sig åt det. Men då får man nog inte ha så värst många intressen vid sidan om.

På Lekhuset vid Ingelstaområdet i Norrköping så brukar de kunna ha en oh annan reklam-LEGO-byggsats. Förmodligen så är den limmad, eller rent av gjuten helt i plast. Men ändå. Det har varit Indiana Jones eller olika figurer från Star Wars de gångerna som jag har sett dem. Men Hagrid är nog den största av dem alla. Personligen så föredrar jag nog Darth Vadar. Den var majestätlig.

När nu alla blivit lurade att köpa svindyra plastbitar innan jul, så gäller det att få samma människor att köpa lika dyra plastbitar, efter jul, men se till att de tror att de gjort ett klipp.
Marknadsföringen är ett sätt att koncentrera inköpen. Toy Story 3 är en varumärke som blåsts upp inför denna jul. Så var det väl inte med ettan och tvåan. Och ändå var det bättre filmer än trean.
Det finns även någon andemening om att “det goda segrar till slut”. “Alla gör till sist rätt”, av de som det förväntas av. Sedan går de ut i handeln och tar 600 kronor för en plastleksak, som råkar kunna tråka ut en unge med 9 olika, förinspelade fraser när man trycker på en knapp.
Jag såg föresten att de hade sänkt en stor Buzz Lightyear-figur från 2500 kronor, till 2000 kronor. Vilket klipp! Har man råd att inte köpa den nu?

När julveckan började, som vi då får anta att den gjorde måndagen den 20 december så hade jag bara en julklapp klar. Visst låter det stressigt. Men det var inte så farligt. Och på måndagen blev det ingen julklapp heller. Den ägnades åt något helt annat, som man kanske kan få anledning att återkomma till.

Ingen julmarknad utan rök!

Vi hade julmarknad i Hantverksbyn, Kolmården den gångna helgen. Det fanns allt från hantverkare, via konst och vidare till häst med släde. Luciatåg, där Michelle var med som tomte och grillad korv med bröd.

 

Just korv med bröd, kaffe, glögg och pepparkakor var något som blev ett rökigt tema för helgen, både för mig om för Småfotingarna. Småfotingarna, på lördagen förstärkta med ytterligare en person skulle ta hand om försäljningen av korv med bröd, kaffe, saft, läsk, glögg och så vidare. Nu blev det väl så att jag fick vara med på ett hörn också. Jag fick, framför allt elda. “Pappa, det har slocknat!”

Det var nämligen så att när det var dags att lägga på mera ved, så var det oftast för sent. Jag fick tända om varje gång. Jag tände nog elden på nytt, 10-20 gånger i helgen. Men det gick ju det med. Vi hade en del spill från en slöjdsal som fungerade ganska bra att tända med. Och om det brann för mycket så kunde man alltid lägga på ett vanligt vedträ, av det som hade legat ute, under snön. Då reducerades garanterat eldens framfart.

Snön på veden gjorde att det blev en del rök när man tände elden. Jag funderade på om vi inte, alla tre skulle krypa in i tvättmaskinen, med kläder och allt på när vi kom hem. Min jacka luktade rök, även när den var tvättad. Men, ingen julmarknad utan rök, som det heter i modernare former av bondelösa praktikor.

Skicka en julbock, istället för julkort!

Ska du ut och lussa på måndag? Eller, det kanske blir i helgen, på någon julmarknad?

Se då till att stjärngossarna stannar hemma, och återkommer på annandag jul. Stjärngossarna har mera samröre med julbocken än med Lucia.
Julbocken var ofta med på Stjärngossarnas tiggarfärder på annandag jul, och på trettondagen. Ja, så var det. Ingen stjärngosse på Lucia alltså. Men, man ser en trend här tycker jag. Stjärngossarna slås ut av “Bus eller godis” på Halloween, som i sin tur slår ut Alla Helgons dag. Stjärngossarna flyttas till luciatågen och Julbocken, som tidigare delade ut julklappar har fått stiga åt sidan för Jultomten. Lutfisken försvinner, i förmån för Big Mac. En ofrånkomlig utveckling. Gott eller ont? Ja, det får väl den betraktande själv avgöra. Men, det kanske inte är så självklart att svara på den frågan, som man i första anblicken kan tycka. För vi accepterar förändringar, så som att Jultomten delar ut julklappar istället för Julbocken. Men att byta ut lutfisk mot Big Mac, som ett exempel accepteras inte lika lätt. Och det har väl med tiden att göra. Det är lättare att acceptera en förändring som gjort tidigare än en förändring som sker i nuet. Och, som jag påstått tidigare, så kanske Big Mac hade varit en jultradition av något slag, om det bara hade funnits McDonalds på 1800-talet.

Julbocken var ju en ganska elak typ också. Så, bytet till Jultomten var nog ett steg mot ett mera politiskt korrekt beteende, hos den efterlängtade figuren med julklappar. För, vad bryr sig barnen om ifall att det är en gubbe med vitt skägg, eller en tvåbent get med bockskägg. Bara det får sina julklappar.
En del barn blir lite rädda för Jultomten. Speciellt de små. Tänk då hur det må ha varit med Julbocken, som var en lite bråkig upptågsmakare. Barnen tänkte nog både en och två gånger innan de accepterade sin julklapp.
Samröret mellan julbocken och Djävulen kan nog ha gjort att den lite mera beskedligare Jultomten har fått ta plats, som en slag Fas 3-aktivitet istället för Julbocken. Julbocken tillhör väl mera den uteliggande, före detta småföretagande gruppen, som inte alls har några rättigheter i samhället. Sa jag att Jultomten var mera politiskt korrekt än Julbocken?

En gammal sed som skulle vara trevlig att återinföra, kanske speciellt i städerna, i hyreshusen där anonymiteten mellan grannar är som påtagligast kunde vara att skicka runt en julbock av halm, försedd med en skämtsam och elak vers. Denna bock skickades runt i bygderna förr, bara för skojs skull, vad jag kan förstå. Och, med tanke på hur jultraditionernas utveckling är så skulle nog versen, kanske fortfarande vara skämtsam, men knappast elak. Och, visst låter det väl roigare än alla dessa förtryckta julkort som man bara signerar med sitt namn? Så, fram med halmen nu,och börja tvinna ihop din julbock! Det går säkert bra med en köpt julbock också. Bara den är i halm, och att versen kommer från hjärtat, eller varför inte någon annan, väl vald kroppsdel.

Det är väl inte riktigt klarlagt hur bocken kom i förbund med julen. Men, det troligaste är nog att en man, utkläd till bock spelade Djävulen i de katolska stjärnspelen en gång i tiden. Bocken symboliserar alltså Djävulen.

På Annadagen ska julölet provsmakas!

Idag, den 9/12 är det Anna som har namnsdag. Grattis alla Annor!
På Annadagen ska lutfisken läggas i blöt. Lutfisk som väl är en kvarleva av att “spara det man har” till jul, så att man kan frossa i mat och fira julen. Idag läggs inte lutisk i blöt så mycket i hemmen. Man köper färdig lutfisk, vakuumförpackad. Om man ens gör det. Alla gillar inte lutfisk. Och alla anser inte att det bara är till jul som man ska frossa. Det går bra med McDonalds också, gärna flera gånger i veckan. En Big Mac anses som festligare än lutfisk. Och det skulle det kanske ha gjort förr också, om det nu hade funnits en så stor tillgång på Big Mac.

Låt oss lämna lutfisken åt sitt utdöende öde. Men stanna kvar vid Annadagen. Vi firade Annadagen med att äta pannkaka. Fast, egentligen, om det skulle var som förr i tiden, innan julen handlade om julklappar och lutfisk så skulle julölet vara färdigbryggt och färdigt att provsmakas på Annadagen. Man kan väl anta att man tog en julöl när man hade lagt lutfiske i blöt. Men, julölet är ju en äldre tradition än lutfisken. Och som jag tidigare har konstaterat så handlade det ju mycket om att dricka öl på julen. “Att dricka jul”.

Själva provsmakandet kanske var lika festligt för den vuxna delen av folket, som själva julen var. Lite av att äntligen få smaka, som barnen när de väntar på Tomten på julafton. Jag funderade på ifall man skulle hedra den traditionen med att ta en öl till maten. Men, jag är inte så förtjust i öl till pannkaka. Så det fick vara, i alla fall detta år.

William hjälte till med pannkakan idag. Han har sina perioder som han lagar en del mat. McDonalds kan slänga sig i väggen i jämförelse, när det finns hamburgare stekta av William, med kroketter till. Till det hade det passat riktigt bra med en öl. Fast det var några dagar sedan han stekte hamburgare.

William har haft en del hemkunskap denna höst. Ja, eller när det var höst, och en bit in i denna vinter, denna istid som vi upplever. En del recept har han tagit med sig hem. En del kunskap också. Han har haft hemkunskap på schemat, samt som tillval på “eleven val”. Men träslöjd, syslöjd och hemkunskap kommer i tre intervaller detta läsår. De har två av tre av dessa ämnen, som roteras tre gånger. Så nu har han träslöjd och syslöjd, samt är inne i en ny fas av “elevens val” som väl är bild. Det vi kallade för “teckning” när vi var i skolåldern.

Nu är väl kanske inte just hamburgare och krocketter direkt hämtat från hemkunskapen, men något som fanns tillgängligt just den dagen.

Så, nu hämten vi eder ett krus, med en öl och inväntar morgondagens bankett i Blå Hallen, beklädd med kolmårdsmarmor.

 

Williams första spelning, med trombonen!

Igår var det konsert. Kulturskolan hade sin årliga julkonsert, lokalt med Kolmårdens elever. William har inte spelat för publik tidigare, men hans kunskaper gjorde att det inte var några problem. Han kunde ju sin sak.

Det var elever med lite olika instrument som spelade. En del spelade enbart fiol, med pianokomp. Andra spelade tillsammans, fiol och cello. Sedan var det Williams grupp, bestående av bara bläckblåsare som spelade tillsammans. Och för att understryka det lite rockiga i det de spelade så hade de lite förinspelat komp, med b.l.a. trummor.

Jag förstår att det var lite nervöst för de som spelade för första gången inför anonyma åhörare. För de som hade varit med tidigare så var det säkert lättare. Det är ju så lite överlag. Att komma över den första barriären, den där osynliga, som kanske egentigen inte finns, det är kanske inte så lätt. Men, när man väl är över den så går det av bara farten. Det är lite som den där leken dör man ställer en massa hinder i vägen, i en bana, som man får titta på först, för att sedan få en bindel för ögonen och bli ledsagad av någon som talar om för en hur man ska göra.  Men, sedan när det är dags att gå banan i blindo, så tar alla de andra bort hindren. Man ledsagas, låter sig kliva försiktigt över stolen. Man låter sig krypa riktigt lågt för att inte slå i huvudet i bordet. Men det finns inget bord att slå huvudet i. Det är ju borttaget. Men man tror att det finns där.
Man låter sig luras av synliga hinder en gång. Men sedan är man med på noterna.

Konserten brukar hållas i Krokeks Kyrka. Men den var visst upptagen denna kväll. Så det fick bli i Pingstkyrkan, Krokek istället. En liten kyrka som inte är så dum i sitt utförande och väl har en bra funktion, som knutpunkt om inte annat. Ja, egentligen så vet jag inte mycket om dess knytande funktion. Det var nämligen första gången som jag var där. Märkligt nog.

Michelle och en kompis var med. Och barnen känner ju de andra barnen på ett sätt som nog bara de själva kan förstå. Alla tycks veta vem alla är i skolans värld. Jag skulle nog tappa bort mig vid den tionde som hette William, den sjunde som hette Ida och så vidare.

Efter konserten så blev alla barnen bjudna på saft och pepparkaka. Jag vet inte om det gällde de barn som bara var publik också men de lät sig väl smakas i alla fall. Det var nog ingen som avstod där. Däremot var inte föräldrarna lika framfusiga. Jag såg ingen förälder som tog för sig av vare sig saft eller pepparkakor. Fast, vad spelade det för roll. Jo, möjligen att alla kunde samlas, eller snarare bli kvar en stund extra efter konserten. För det är ju så, vare sig det gäller överbliven tid i en kyrka eller vid något restaurangbesök eller något annat samman hang. “Vi ska leka, och du ska sitta och prata med de andra vuxna” Jo, men det låter ju sunt. Inte sant?

Woody – i plast?

Vad är det som utmärker julen?

Ja, det är väl en kombination av en massa saker. Men om man skulleta ut något speciellt så blir det väl kanske julskinkan för de stora, och julklapparna för de små.
Men om man säger att korven hamnar rätt så högt på listan så är det väl inte så många som protesterar. Olika typer av korv, såsom julkorv eller prinskorv. En del kanske till och med äter leverkorv, fast de egentligen inte tycker om det. Men, om man kommer dragandes med en vanlig grillkorv med bröd så anser nog de flesta att julstämningen har försvunnit i sammanhanget.

När William och jag var i Norrköping härom dagen så blev vi bjudna på korv, vid Media Markt. De brukar göra så ibland. Och vi har lyckats tajma in det ganska bra, att “råka” vara där just då. 
Fast denna gång hade vi ingen som helst aning om att det var korv på denna plats. Denna gång var det Toys ’r’ Us som lockade. Inte mig, men William. Han ville kolla in en del saker där, som väl var önskvärda, inför den stundande julen. Det handlade en hel del om saker till Toy Story 3. Billiga små plastföremål. Stora, lika billiga föremål också.

På tal om Toy Story, ett, två eller tre spelar ingen roll, men visst är det märkligt. Här har man en filmtrilogi att göra leksaker av, med färdiga gamla typer av leksaker. Och så gör man inte dem, som de är tänkta i filmen.
Minns Toy Story 2, hur det finns ett samlarvärde i den gamla Woody, som ju allt i enlighet med sitt namn är gjord i trä. Där i ligger mycket av dess värde, som leksak och som samlarobjekt. Så, vad gör man från leksaksindustrin. Jo, man vräker ut Woody-dockor – i plast.

Men, gamla tider är förgångna. Gamla tider kommer inte tillbaka. Och nu, inför julen så finns det en viss lobbyverksamhet, inte minst på Facebook om en nykter jul, bland föräldrar. Ja, inte för att det är fritt fram för barnen att supa till julmaten, det är något som låter sig själv sägas. Men, som anknytning till vad som är det mest förknippade med julen så var det i gamla tider (vad det nu innebär med gamla tider) ölen som var det centrala i hela julfirandet. På vikingatiden och vidare  upp i medeltiden så talades det om hela julfirandet som “att dricka jul". I den norska “Gulatingslagen” så påbjöds bönderna att brygga sitt öl och dricka det under julen. Ölet skulle drickas “till år och frid” vilket är en önskan om god tillväxt och frid mellan fränder. Man skulle även tillägna det Kristus och Santa Maria. Men i det sistnämnda fallet så lär det väl inte ha förekommit, förrän efter det kristna intåget i Norden. Och eftersom det väl skett mera successivt bland befolkningen så får man väl kanske anse det som en pålaga i sedens bruk.

Så, när det gäller det “svenska” julbordet, eller i alla fall det nordiska så kan vi nog i alla fall räkna in ölen, oavsett dess ursprung.

..

Woody – i plast?

Vad är det som utmärker julen?

Ja, det är väl en kombination av en massa saker. Men om man skulleta ut något speciellt så blir det väl kanske julskinkan för de stora, och julklapparna för de små.
Men om man säger att korven hamnar rätt så högt på listan så är det väl inte så många som protesterar. Olika typer av korv, såsom julkorv eller prinskorv. En del kanske till och med äter leverkorv, fast de egentligen inte tycker om det. Men, om man kommer dragandes med en vanlig grillkorv med bröd så anser nog de flesta att julstämningen har försvunnit i sammanhanget.

När William och jag var i Norrköping härom dagen så blev vi bjudna på korv, vid Media Markt. De brukar göra så ibland. Och vi har lyckats tajma in det ganska bra, att “råka” vara där just då. 
Fast denna gång hade vi ingen som helst aning om att det var korv på denna plats. Denna gång var det Toys ’r’ Us som lockade. Inte mig, men William. Han ville kolla in en del saker där, som väl var önskvärda, inför den stundande julen. Det handlade en hel del om saker till Toy Story 3. Billiga små plastföremål. Stora, lika billiga föremål också.

På tal om Toy Story, ett, två eller tre spelar ingen roll, men visst är det märkligt. Här har man en filmtrilogi att göra leksaker av, med färdiga gamla typer av leksaker. Och så gör man inte dem, som de är tänkta i filmen.
Minns Toy Story 2, hur det finns ett samlarvärde i den gamla Woody, som ju allt i enlighet med sitt namn är gjord i trä. Där i ligger mycket av dess värde, som leksak och som samlarobjekt. Så, vad gör man från leksaksindustrin. Jo, man vräker ut Woody-dockor – i plast.

Men, gamla tider är förgångna. Gamla tider kommer inte tillbaka. Och nu, inför julen så finns det en viss lobbyverksamhet, inte minst på Facebook om en nykter jul, bland föräldrar. Ja, inte för att det är fritt fram för barnen att supa till julmaten, det är något som låter sig själv sägas. Men, som anknytning till vad som är det mest förknippade med julen så var det i gamla tider (vad det nu innebär med gamla tider) ölen som var det centrala i hela julfirandet. På vikingatiden och vidare  upp i medeltiden så talades det om hela julfirandet som “att dricka jul". I den norska “Gulatingslagen” så påbjöds bönderna att brygga sitt öl och dricka det under julen. Ölet skulle drickas “till år och frid” vilket är en önskan om god tillväxt och frid mellan fränder. Man skulle även tillägna det Kristus och Santa Maria. Men i det sistnämnda fallet så lär det väl inte ha förekommit, förrän efter det kristna intåget i Norden. Och eftersom det väl skett mera successivt bland befolkningen så får man väl kanske anse det som en pålaga i sedens bruk.

Så, när det gäller det “svenska” julbordet, eller i alla fall det nordiska så kan vi nog i alla fall räkna in ölen, oavsett dess ursprung.

Fjäderlös Tvåfoting

Ny huvudblog!

http://fjaderlos.wordpress.com

Just nu finner du mig bäst på http://fjaderlos.wordpress.com

FT

Nya boken baksida!

 

Baksidan på min nya bok kanske blev en smula grotesk?

 

Skytte!

Jag sköt till mig ett märke.

Att "odla hö"!

 

"den mörka skogen" del 4	Text & Foto: F. Tvåfoting
Med punktering i däcket, och nyputsade bärplockare så for vi ut i skogen i söndags. Väl försenade, men outtröttligt nöjda med att inte behöva byta hjul, till reservhjulet så tog vi oss genom samhället, vidare förbi ett villaområde och ut i skogen. William pekade åt ena hållet, och talade om att det var den vägen de cyklade, i slutet av tredje klass, till Ödekyrkan, den gamla klosterruinen som numera fungerar som friluftskyrka. Michelle pekade åt andra hållet, och talade i sin tur om att hon, och hennes klass gick dit, då de talade om Kolmården, eller hur det nu var. De kollar säkert en del växter också. Men det gör hon ju ofta, när vi är ute i naturen, som kan vara mer eller mindre vild. Vi fortsatte framåt, vi lämnade Majstorp bakom oss och körde vidare, förbi ett ställe, som jag har för mig kallas för "Fläkta", med reservation för stavningen. "Josef i Fläkta" lär en person ha hetat, som, om jag förstått det hela rätt, bodde just där. Teoretiskt sett så kunde vi ju stannat, redan där. Vi kunde ha gått in granskogen, på andra sidan av vägen, från Fläkta. Men det gjorde vi inte. Vi skulle ju ha bär, samtidigt som vi kanske, eventuellt kunde tänkas att vi skulle kunna hitta lite trattkantareller. Vi åkte därför till ett ställe där vi visste att det brukade finnas blåbär, lingon, samt trattkantareller. Blåbär finns överallt. Men lingon är det sämre med. De växer inte på träd. (äh....ja!) Vi hade noterat, redan i fredags då vi for förbi i dessa trakter, att det stod en traktorvang, med inplastade höbalar på, vid sidan av vägen. Inget konstigt med det kanske, om det inte vore för att det var mitt inne i skogen, en bra bit från någon äng, där det odlades hö. Jag vet inte om "odla hö" är korrekt uttryck för att få till lite höbalar, sina marker. Ja, jag vet ju inte ens hur det fungerar, rent juridiskt heller. Gräs borde vara tämligen fritt att plocka. Men om man kommer till en äng, som är tänkt att bli till hö, och plockar upp allt gräs. Vad har man, om man ens kan anses ha gjort sig skyldig till då? Måhända finns det straff. Måhända finns det lömska ligor som far land och rike runt, och plockar gräs. Kanske det var de ligorna, gräs-ligorna som varit framme, och hade en lönn-utfodring, av gräs, mitt inne i skogen. Detta var deras stulna gräs. Men de kanske stötte på problem. Det kanske inte blev prejade av vägen, men kanske ändå fick problem med själva vagnen. Länsman kanske var dem i hasorna, så att de fick överge sin vagn. Låt oss tro att det är som för 200 år sedan, att skogen var en egen värld. Där laglösa och mer eller mindre frivilligt utsätta människor levde, endast förbundna med den "civiliserade" världen, städerna och samhället tack vare det resande folk som drog mellan samhällen, via skogarna. Jag vet inte om man utgick från att alla som bodde i skogen var tjuvar och banditer, som jagats in i skogen, som man gör idag, när det gäller bilden, av hur skogen såg ut, för ett hundra, till tvåhundra år sedan. Inte fanns det väl de som stal hö då, i alla fall. Men om det kom förbi ett vagnslass med hö, så kunde det nog rånas, även på den tiden. Men det var inte höet, som man var ute efter. Teoretiskt sett så var det nog svårt att inte låta bli att döda den man rånade. Men det praktiska i det inte så bra. Man tog ju död på sitt kundunderlag. "Ta fram din börs, bonde. Ditt hö intresserar mig inte" Jag tror inte att det behövde sägas. Att höet inte var det de var ute efter. Men samtidigt så kanske det fanns en sadistisk vilja, till att sätta eld på ett lass med hö. "Döda mig inte, du tappre rövare. Ta mitt hö, men skona mitt liv" Inte heller det låter riktigt trovärdigt. Så vad var det nu då, som gjorde att det stod en vagn med hö, mitt ute i skogen? Alla däck var fyllda med luft. Alla axlar verkade intakta. En teori kan vara att själva traktorn, som drog vagnen helt enkelt gick sönder, eller att det blev punktering. För att då kunna bogsera denna traktor, så fick man kanske helt enkelt lämna vagnen, tills traktorn ånyo kunde användas till att dra den. Småfotingarna noterade, och ifrågasatte att det stod en vagn, mitt ute i skogen, men lät det vara ganska snart. De kastade sig in på den andra sidan av vägen, in i skogen, med sina bärplockare. Själv så gick jag en liten tur, på motsatt sida av vägen, mot den sida som Småfotingarna var på. Men det var mest för att se om det fanns någon svamp. Jag var bara på den sidan, en kort stund. Det blev i alla fall några kantareller där, samt lite bilder på olika andra typer av svamp. För det är ju så, att om man vill fotografera en svamp, så spelar det ingen roll om den är ätlig, oätlig, giftig eller dödligt giftig. Det går bra att fotografera den ändå. Och man kan ha sina bilder, för att ta reda på vilken svamp det är, långt fram i vår. Man kan dock inte ägna sig åt överkurs i de fallen, såsom sporprover, eller att rent av smaka på den. Men har man kommit så långt i sin svampforskning, så kanske man glömt kameran hemma i alla fall
Fjäderlös Tvåfoting	MMS-blog (direkt från mobilen): http://fjaderlos.blogspot.com/

Jag behöver hjälp!

Vet du vad det här kan vara för bär? Om de går att äta så ska jag göra sylt av dem.

Trattkantarell.

var är svampen?

Ny keps.

William köpte en ny keps på marknaden.
Hip hop, tror jag.

Michelle har..

...köpt ny väska!

Idag...

....är vi aggresivt på gång!

William...

...fick ett eget bord på tåget. Gott om plats sådeles.

Brödet...

...breder ut sig.

Dans...

...i Anderslöv.

"Sillatåget"

Vilken tur...

...att jag hade mina nya stövlar i bilen.

Regn!

Istället för att utforska omgivningarna, innan tåget går så fick det bli hamburgare i bilen. Gud har sin berömda "urologiska punktering"

Maaat!

Jag är hungrig!

Livets vatten!

Bio

Bio

Snart börjar utomhusbion i Bodaviken.

Åkpaus.

William ska åka berg och dal-bana, tre gånger.
Då blir det vila, för pappa.